Sedan en månad tillbaka är jag ägare till en stuga på koloniområdet Almåsa strax utanför Malmö. Stugan ägdes tidigare av min kompis Calle och jag minns hur jag retades lite med honom när han hade köpt stugan för några år sedan. Calle sa alltid att han skulle ”åka ut till landet”. ”Det där är väl inte landet, det är ju knappt utanför Malmö”, sa jag.
Senare fick jag vara där och sova över några nätter – och fick ta tillbaka allt. Ibland kan man höra suset från E 65 men annars är det otroligt tyst där ute – trots att det finns fler än 600 stugor. Att sova sex timmar i stugan är som att sova kanske nio–tio timmar i stan. Det blir en helt annan sömn.
Och på morgonen väcker fåglarna en med sin sång. På vägen ut ser vi ofta rovfåglar och ibland cirklar de på himlen rakt ovanför stugan. Fasaner finns också och fågelskådare kommer ofta till området för att spana efter ugglor. Dessutom lär det finnas vildsvin i skogsområdet intill. Så jo, nog är det på landet.
Att köpa en stuga är att ge sig själv mycket att tänka på. På min stuga behöver fönstren målas och så småningom hela stugan. Trädgårdsmöblerna i plast får gärna bytas ut mot trästolar i 1950–1960-talsstil. Buskar ska beskäras och hur mycket trädgårdsland ska det vara? En del har vi börjat odla, annat återstår. Jag känner lite stress över andra odlares bilder på facebook, där det syns hur stora deras förodlade plantor redan är.
Främsta utmaningen kommer att bli att lägga sig på en lagom nivå. Att inse att både husprojekt och trädgård är långsiktiga saker och att det verkligen inte behöver vara perfekt. Lite tomater och blommor i några krukor och potatis och sallad och rädisor i ett par pallkragar kan räcka. För det viktigaste med att ha tillgång till en trädgård är att få vila själen. Nu visar ju visserligen forskning att trädgårdsarbete får människor att må bra, men det gäller ändå att sätta upp rimliga mål – och se till att även ligga i hängmattan eller sitta under ett träd med en bok.
Eller gå över till grannen och prata bort en timme eller två över en kopp kaffe (min danska koloniväninna gör Malmös godaste kaffe). En stor bonus med kolonilivet är alla möten bland stugorna. Jag har bott i Malmö i över tolv år, men det är först på kolonin som jag har lärt känna människor från hela stan och av alla åldrar. Först nu har jag fått Malmökompisar på 65 plus. Det gemensamma trädgårdsintresset är bästa integrationsprojektet.
Hela odlingssäsongen ska jag återkomma med krönikor här i Hemma och koloniblogga på Sydsvenskans webb. Välkommen att hänga med på en nybliven stug- och trädgårdsägares alla nöjen och vedermödor.