Irlands underbara exempel. Jo, EU-parlamentets talman Martin Schulz uttryckte sig faktiskt just så, i en kommentar igår till den överenskommelse som parlamentet, EU-kommissionen och det irländska EU-ordförandeskapet nått om unionens långtidsbudget.
I förstone tycktes han allt ta i.
Det kan vara svårt att se det underbara i sammanhanget. Ett klartecken från EU-parlamentet till något som medlemsländernas stats- och regeringschefer enades om redan i februari – är det verkligen något att tala i sådana termer om?
Knappast sett till innehållet. Visserligen rör det sig om den första långtidsbudgeten för unionen som inte växer jämfört med tidigare. Sverige kan också glädjas åt lägre EU-avgift. Men fortfarande läggs åtskilliga miljarder på svårförsvarliga saker. EU:s groteska jordbruksstöd tar till exempel alltjämt nästan 40 procent av budgeten i anspråk.
Detta ändras inte av den överenskommelse som EU-parlamentet har förhandlat fram. Uppgörelsen handlar främst om större flexibilitet, så att pengar kan flyttas mellan olika år, samt en halvtidsgenomgång av budgeten 2016.
Inte mycket att hurra för, kan tyckas. Särskilt som uppgörelsen egentligen inte är klar. Dels måste den klubbas formellt i EU-parlamentet, dels måste samtliga medlemsländer godkänna den.
Det är lätt att sucka över EU:s långa beslutsprocesser med återkommande låsningar och motstridiga krav, men rättvist är det inte. Bilden av EU-projektet som präglat av bristande samsyn mellan medlemsländerna är alltför historielös.
Europa har inom loppet av en mansålder härjats av tre stora, mellanstatliga krig – två heta och ett kallt.
I samma världsdel läggs nu sista handen vid ett avtal mellan 27 länder om en budget på 960 miljarder euro, som sträcker sig över sju år och som EU-parlamentet, för första gången, har haft inflytande över.
Detta visar, om något, att Europa har lagt seklet av krig och splittring bakom sig. EU-samarbetet bidrar dessutom till fortsatt goda utsikter för fred och gemenskap mellan länderna.
Visst är det underbart.