För ett kort ögonblick trodde jag att Rikard Norling var tillbaka.
”Skiner solen för starkt, blir man bländad. Det är i mörkret man hittar lösningar.”
Men det var Åge Hareide som satt där och snart nog var det jordnära snacket tillbaka.
Det gick alltså lite för lätt i början.
Men dit MFF-tränaren egentligen ville komma var att hans lag kanske inte var riktigt så bra som omvärlden tyckte i de första matcherna och inte riktigt lika dåligt i de senaste.
Egentligen finns det tre ljusblå fokus inför kvällens derby mot HIF.
1: ”Det första du ser är alltid det bästa i fotboll.”
Det är lätt att hålla med Hareide om att hastigheten är avgörande. MFF måste få fart på bollen, anfalla rakt och bestämt, för annars parkerar en röd-blå ”byss” i straffområdet. HIF är mycket bra på att försvara sig.
Det är intressant att Roar Hansen väljer en debutant i backlinjen, för att kunna hålla fast vid sin spelmodell.
2: ”Det gäller att hålla honom felvänd.”
David Accam är ett hot på alldeles egen hand. Hareides nyckelord ”vakna, koncentrerade och tajta” ligger framför allt på Erik Johanssons fötter. Accam kommer helst från den sidan.
Som försvarare gäller det att ligga tätt i rygg på honom.
Johansson är den som är bäst skickad, bäst skolad, för just den uppgiften. Det syntes tydligt när han tog hand om Moestafa El Kabir de sista 25 minuterna mot Häcken. Samtidigt måste han lita på att han har täckning bakom, lagspelet måste fungera bättre i backlinjen.
3: ”En 30-åring vet när han har gjort misstag.”
Ricardinhos bakåtpass mot Häcken i andra minuten behöver nog Hareide inte prata så mycket om.
Jag tror att väckarklockan har ringt. Vi får se fler rensningar från backlinjen i dag och att MFF agerar betydligt mer bestämt.
En boll i luften är ibland det mest jordnära alternativet även för ett mästarlag.
Vibbarna är att MFF studsar tillbaka i derbyt.