Ur ett demokratiskt perspektiv är det en sorglig historia som nu rullas upp i Hässleholm.
Frågan är om det finns någon vinnare.
När företagets alla journalister i veckan uttalade sitt misstroende mot chefredaktör Mimmi Karlsson-Bernfalk på Norra Skåne (vars systertidning är Skånska Dagbladet) var det kulmen på en historia som alla i mediebranschen följt minutiöst. Det finns anledning för er alla att bry er.
Norra Skånes chefredaktör har flyttat på en reporter för att hon granskat Hässleholms kommun för hårt. Allt talar för att beslutet har tagits efter kritik som kommunens politiker framfört både direkt till chefredaktören och till tidningens styrelse. Historien rymmer även detaljer som JK-anmälda politiker, raderade politikermejl och en högsta tidningsledning som talar om lokaltidningens uppdrag på ett sätt som väldigt få i branschen ställer sig bakom.
Varför är detta ett demokratiskt problem?
Jo, i Sverige är det tidningar som Norra Skåne som står för den grundläggande granskningen av kommunernas verksamhet. Det finns duktiga journalister på etermedia också, men där kommer de inte i närheten när det gäller totala resurser. Bara här på Sydsvenskan är vi lika många journalister som på alla TV4:s snart nedlagda lokaltevestationer i hela landet.
Det är ett faktum: kommersiella företag har i decennier stått för den mest intensiva granskningen av lokalsamhället, där landets kommuner och landsting ingår. Ni som läsare står för en del av finansieringen och annonsörer för en annan. Tack vare detta har det vuxit fram starka självständiga redaktioner där praxis är att ägarna aldrig lägger sig i det journalistiska arbetet.
Jag påstår inte att vi nyhetsredaktioner gjort allt rätt genom åren. Eller att vi varje dag balanserar rätt i våra skildringar av kommunerna där ni bor. Men ni kan lita på att vi agerar självständigt och att vi värnar era intressen. I tider när branschen rent ekonomiskt utmanas av gigantiska digitala aktörer som Google och Facebook är detta viktigare än någonsin. Dels för att informationsflödet är obeskrivligt stort, ni läsare behöver vår hjälp att ifrågasätta, sortera och analysera. Dels för att trovärdighet – att vi går att lita på – något hårdraget är vår affärsidé och vad vi bygger framtiden på.
En sorglig detalj i den här historien är att en tidnings journalister inte själva ansvarar för de texter som publicerats. Självklart finns det yrkesregler, etik och moral som journalisterna ska följa i själva arbetsprocessen. Men eventuella problem eller oklarheter måste hanteras av oss chefer innan publicering. Så fort texten når er läsare tas ansvaret över av tidningens utgivare, som rent juridiskt inte kan skylla på sina medarbetare. Det har genom åren också varit en självklar del i vårt demokratiska samhälle.