Regnet öste ner över Swedbank stadion. Och med en cupsemifinal och ett derby i ben och huvud hade Malmö FF svårt att hitta inspirationen mot Halmstad. Det höll på att straffa sig. Men en storspelande målvakt, en hungrig anfallare och två pigga inhoppare räddade MFF. När säsongen är över kommer inte det här att ses som något annat än ytterligare tre säkra poäng och ett befästande av vilket som är vårens bästa allsvenska lag.
Åge Hareide ville se det så redan nu. Stryka ett sträck över själva prestationen och bara titta på tabellen som visat detsamma från första omgången tills nu.
Men jag vet inte om det är så klokt av Hareide att stirra sig blind på tabellen. Nästa vecka väntar Mjällby borta – en match som MFF har haft svårt för de senaste åren, även om de säsongernas upplagor av Mjällby varit betydligt bättre än årets. Nu ligger Mjällby i botten av tabellen och har inte presterat – å andra sidan var situationen exakt densamma med Halmstad, som lyckades störa MFF bra under stora delar av matchen. Det kommer att krävas en helt annan inställning på Strandvallen nästa vecka för Mjällby kommer att studera den här matchen och se att det definitivt finns en chans att slå hål på MFF. Trots tabellens utseende.
En som inte har problem med inställningen är Markus Rosenberg. Han levererar, match efter match, och det är spännande att se honom försöka anpassa sig till allsvenskan. Än har han inte riktigt lyckats även om han på många sätt har varit extremt lyckosam. Tre mål och sex målgivande passningar är ett väldigt bra facit efter nio omgångar. Men han kämpar på mot domare och motståndarbackars träben. Han har en fart i steget som gör att han tas hårt av motståndarbackarna. Samtidigt har han lärt sig falla utomlands – vilket gör att han redan efter några få matcher hade byggt upp en inbyggd misstro från domarhåll och därför blir utan en del frisparkar han borde få. Och så de fula efterslängarna, som ger honom gula kort. Nummer fyra kom igår, och med det en delad förstaplats i varningsligan.
Inte heller hos inhopparna saknades inställning. Amin Nazari fick en dryg halvlek och hade några riktigt fina framspelningar, och Pawel Cibicki virvlade in och gjorde äntligen sitt debutmål, med god hjälp av just viljan och inställningen.
Idag åker Miiko Albornoz till Chile för att försöka slå sig in i den chilenska VM-truppen. För hans egen skulle hoppas jag att den chilenska förbundskaptenen Jorge Sampaoli inte såg matchen mot Halmstad. Albornoz halkade och slog bort bollar, och fotbolls-VM kändes väldigt långt bort. Däremot var det roligt att äntligen se Erik Johansson spela på sin riktiga position, som mittback. Nu lugnar spelschemat ned sig något och jag gissar att Åge Hareide spelar in Johansson med Filip Helander, som vilade mot Halmstad. De är de bästa mittbackarna just nu. Och snart de enda som är kvar i laget. De ska spela.