”För mig är ljudet av kyrkorgeln ett typiskt sommarljud. Under terminerna är det så mycket annat med kyrkans körverksamhet, men på sommaren får jag tid att sitta och spela i timmar i sträck. Det är både rogivande och glädjefyllt.
Just tonansatsen från labialpipan är helt fantastisk, den är liksom lite spottande på ett sätt som låter så fint. Det är nästan som en meditation. Särskilt att öva Bach är som en hel liten livsvisdom, leva i stunden och inte ta ut något i förskott. Och när kroppen sedan börjar spela av sig själv och fingrarna minns och svänget kommer, då dansar själen och orgeln sjunger.
Sommaren förknippar jag också med fåglarna i Beddingestrand. Ibland är det rena djungelljudet, med näktergal, gök och lärka som sjunger utanför dörren. Och så blåsten. Vi har hundra meter till vattnet och havet låter hela tiden. Det ljudet gör mig lycklig, fast om det blåser för mycket kan man nästan tappa andan. Syret blåser bort och då får man gå in.
Sedan finns det ju obehagliga sommarljud också. Som det där flugsurret som kommer när allt är hett och stilla. Det kan man bli helt illamående av och nästan få lite solstingskänsla …
När man jobbar med musik blir man nog mer lyhörd och uppmärksam på ljuden runt omkring. Man lär sig att lyssna utåt och lyssna inåt. Jag märker det när jag tränar min hund. Jag kan riktigt höra hans andetag, och hur han slutar andas några sekunder när han har fokus på uppgiften och inväntar kommando.
Tystnaden kan också vara jätteskön. När jag sitter med pappersarbete måste jag ha tyst omkring mig, för inne i mitt huvud pågår alltid musik. Jag tror att hjärnan omedvetet bearbetar olika stycken som jag spelar eller övar in.
Som musiker musicerar man också när man är ledig. På midsommar spelar jag dragspel och nyckelharpa, och däremellan förbereder jag olika stycken till körerna. Så mina öron får egentligen inte så mycket sommarlov”.