För ett par veckor sedan blev det klart att den som inte äger en vanlig tv, utan bara en dator eller liknande, inte ska betala licensavgift för public service-bolagens verksamheter.
Det här har inte fått rätt mängd uppmärksamhet. Vi prövar så här: Om tio år finns inga vanliga tv-apparater alls. Då blir licensintäkterna noll kronor per år.
Alltså behövs reformer, snabba, smarta, för att säkerställa public service-företagens finansiering. Och de bör i sin tur enbart göra sådant som kommersiella aktörer aldrig kan räkna hem.
Men det är också värt att fundera över hur det blev så här:
En rättskaffens IT-kille tyckte inte att han ville betala, och överklagade. Han har ju inte tv, bara dator. Om han konsekvent aldrig någonsin tar del av innehåll från SVT eller SR framgår inte av rapporteringen, här var det principen, det vill säga pengarna, som var det viktiga.
Han kunde ju ha valt att låta bli att bråka, och sett licensavgiften som en skatt, som en del av ett vettigt samhällsbygge.
Sådan är nu inte vår tid.