En mansdominerad musikvärld har tappert motats med nätverk, upprop och uppror i oändlighet. Rättviseförmedlingen, Popkollo och Streetgäri är några exempel. Utvecklingen har gått framåt, om än sakteliga.
Men varför går det plötsligt så otroligt fort inom hiphoppen och vad kan vi lära oss av det? Vem var det som släppte på bromsen? Varför hördes inte artister som Lilla Namo, Linda Pira (bilden), Silvana Imam, Cleo, Rosh och Rawda för bara några år sedan? Antagligen på grund av flera saker, men min simpla lekmannateori till den markanta hastighetshöjningen är att allt fler killar har slutat snåla. Bröderna Salazar och deras Redline Recordings öppnade upp för Linda Pira som i sin tur drog med ett helt gäng på tåget. Mack Beats bjöd in Julia Spada och nu hörs hon här och var.
Musikmän som har odlat sociala nätverk i åratal slutar att bara kvotera in polares polare, bjussar på telefonnummer och studiotid och så exploderar det – tydligen. Jag välkomnar denna trend och hoppas på att den inte är snabbt övergående.