Jonas Thornell skriver på Åsikter den 6 augusti om Dan Park som åtalas för hets mot folkgrupp. Inlägget innehåller flera märkligheter. Thornell tycks anse att konst inte kan klassas som hets mot folkgrupp av det enkla skälet att det kallas för konst. Men hetslagstiftningen gäller just yttranden som görs i offentligheten. Konstnärer är inte befriade från ansvar för sina yttranden.
Huruvida Dan Parks värv är att betrakta som konst är omdebatterat. Själv anser jag inte att det är så. Snarare bär huvuddelen av hans verk, väldokumenterade på hans blogg, karaktären av rasistisk propaganda. Så hyllas han också konsekvent av extremhögern i sociala medier, nästan alltid med yttrandefrihet som argument.
Dan Park intervjuas återkommande på högerextrema bloggar och får stöd från exempelvis rasistiska Dispatch International och den till nazistiska Svenskarnas Parti närstående bloggen Realisten. På Dan Parks egen blogg har han dokumenterat hur han demonstrerade med Svenskarnas Parti i Stockholm hösten 2013 och hur han införskaffade nazistiska klistermärken under en resa till Ungern i februari i år. Dan Park öppnade sitt twitterkonto dagarna efter massakern på Utøya 2011 med att hylla Anders Behring Breiviks massaker i en serie bisarra inlägg skrivna med allitteration.
Det råder därför knappast något tvivel om Dan Parks politiska hemvist eller vilka motiv han har med sina affischer. Det handlar om att sprida hat och missaktning.
Jonas Thornell skriver att konsten är självsanerande genom att dålig konst inte säljer. Det stämmer förvisso ofta för den riktiga konstvärlden, men dit hör inte Dan Park. Han är nöjd med att affischera Malmös elskåp med rasistiska kommentarer till samtidsdebatten och mordhot mot bland annat politiker och tidningsredaktörer, och att då och då plockas upp av någon gallerist.
Galleristen Henrik Rönnquist har själv gladeligen låtit sig intervjuas av högerextrema bloggar och har gjort uttalanden som sprider rasistiska myter om islam. Därför tycker jag inte heller att det är relevant att gråta krokodiltårar över hur galleristen kanske döms för hets mot folkgrupp. Han ingår i samma diskurs som Dan Park.
Konsten ska självklart vara fri, men lagstiftaren har ansett att gränsen för vilka yttranden som är straffbara ska gälla även sådant som är, eller förkläs till, konst. Varför Jonas Thornell inte anser att lagen bör följas är oklart.
Att Jonas Thornell sedan vill ursäkta Dan Park med att var och varannan medborgare har dragit vitsar om särskilda grupper är häpnadsväckande. Om jag hör folk skämta rasistiskt säger jag självklart ifrån och det tycker jag att Thornell också borde göra.
Kolbjörn Guwallius