När slutsignalen ljöd under taket på Friends arena jublade ingen. Tjugotvå spelare tackade varandra för en match som hade varit jämn och stundtals rätt hetsig. Men ingen såg särskilt glad ut.
Efter matchen hade de båda förbundskaptenerna diametralt olika uppfattning om matchen. En var nöjd med resultatet men inte med genomförandet. Den andra var nöjd med genomförandet men hade velat ha med sig tre poäng. Erik Hamrén lyfte fram attityden hos sitt lag, att Sverige förmådde vända ytterligare ett underläge i ytterligare en match, trots ett tidigt baklängesmål och en missad straff. Fabio Capello tyckte att Ryssland var förtjänt bättre utdelning av sitt fina offensiva spel – och visst gick det att förstå hans frustration.
Hamrén delade dessutom ut mer kritik mot det nya upplägget med få uppladdningsdagar för landslagen och jag kan definitivt köpa hans kritik. Det var uppenbart att de svenska spelarna var slitnare och tröttare än de ryska, även om det ryska laget i grund och botten är bättre än det svenska. Och sett till den osedvanligt struliga uppladdningen var det en stark prestation att ta en poäng av Ryssland på hemmaplan.
Tre poäng hade varit långt över förväntan för Sverige, en poäng är något att vara nöjd med. Sverige var en missad straff från att vinna över Ryssland, även om en snabb replik i form av ett straffmål hade gett en helt annan matchbild i första halvlek. Nu kröp ryssarna långt tillbaka ner i planen och krympte ytorna för de svenska spelarna på ett väldigt effektivt sätt. Sverige kom ingenstans med anfallsspelet efter det ryska ledningsmålet. Inte förrän i andra halvlek när Jimmy Durmaz slog sitt perfekta inlägg mot straffområdet där Ola Toivonen kom farande och med precis tajming slog in bollen i mål.
Jimmy Durmaz var det stora utropstecknet i det svenska laget. Mot Österrike var han den svaga länken i Z-kedjan – nu var han nedflyttad på mittfältet och såg ut att trivas betydligt bättre i den rollen. Han låg bakom väldigt mycket av det svenska anfallsspelet, inte bara målet, och inte syntes det att han inte varit ordinarie i Olympiakos under hösten. Tvärtom såg han trots allt ut att ha fått ett lyft i Grekland.
Och Zlatan Ibrahimovic satt i träningsoverall på bänken men värmde inte ens upp. Det är tydligt att han menar allvar med att vänta ut den här onda hälsenan. Inte förrän all smärta verkligen är helt borta kommer han att spela en minut fotboll igen. Det är antingen eller.
Sverige står på två poäng efter två matcher spelade i kvalspelet, två av de tuffaste matcherna. Två poäng som laget har gnetat till sig utan någon större finess men utan att ha skakat och darrat så som det gjort många gånger tidigare under Erik Hamréns tid som förbundskapten.
Det här laget kommer att gneta sig hela vägen till EM. Det kommer kanske inte vara så vackert alla gånger. Men nog kommer vi ta oss till Frankrike.