Teorin inte lätt i praktiken

Den äldsta dottern i huset håller på att ta körkort. Efter att hennes pappa hade tagit grunderna var det min tur att ta över då bilturerna allt som oftast slutade med lätt sammanbiten min – från båda.

Sagt och gjort bokade jag in mig på en handledarutbildning, vilket faktiskt var riktigt bra och sedan dess har jag funderat mycket på alla de där outtalade reglerna som råder inom trafiken.

Högerregeln är bland det första man får lära sig på körskolan, men i byn där jag växte upp lärde man sig snabbt att störst väg gäller.

Självklart då, men när man kommer tillbaka tjugo år senare och inte tycker att någon väg är särskilt stor och lagligt stannar för högerregeln, blir man betraktad som en idiot.

Och där står vi stilla båda två och väntar på den andre.

I samhället söder om Malmö där jag numera bor gäller snarare störst bil först. Det är bara att ha foten redo på bromsen när man möter ett vrålåk trots att jag har vit pil i det trånga utrymmet och medtrafikanten röd.

Med min gamla Peugeot kan man lika gärna lämna walk over här nere.

Det är inte läge för att krocka bara för att kunna säga att man hade rätt – särskilt när man inte har tre barn i bilen, men det retar mig.

Liksom det här med att folk kör in i baken på en när man ligger i vänsterfilen på motorvägen bara för att man inte kör om lastbilen tillräckligt fort.

Vad vill egentligen den bakom att man ska göra?

Avdunsta känns inte som ett alternativ och när blev hastigheten helt obegränsad på motorvägarna i Sverige?

Och, nej jag ligger inte som en propp i vänsterfilen för sakens skull utan svänger tillbaka in i högerfil så fort det går, men allt för ofta med en skenande puls.

Att gå på handledarutbildning satte igång många funderingar – och saken är klar: Det är verkligen stor skillnad mellan teori och praktik – och det gick vi inte igenom på handledarutbildningen.