"Bröllopskaos" har setts av 11 miljoner fransmän och blivit den största inhemska biosuccén sedan "En oväntad vänskap" (2011). Båda filmerna är komedier om rasism och etniska krockar i ett allt mer nationalistiskt Frankrike.
Glädjande, oui.
Men om "En oväntad vänskap" skildrar det brännande ämnet med smartness och finess uppvisar "Bröllopskaos" en intelligensnivå som skulle få Stefan & Krister att i igenkännande glädje spräcka böxera. Det här är en buskisfilm som i sitt förment antirasistiska ärende hamrar in rasistiska stereotyper.
Claude och Marie är ett katolskt överklasspar. Till deras tysta förtvivlan har de vackra döttrarna gift sig med män från andra kulturer: en muslim, en jude och en kines. Nu sätter de hoppet till den yngsta som har träffat en katolik. Men de vet inte om att han ... trumvirvel ... är svart.
Trots de nattståndna premisserna, som visar hur långt efter vi européer kan vara – en sådan här film hade varit otänkbar i USA – kanske "Bröllopskaos" blivit en hyfsad komedi om inte manusförfattaren och regissören Philippe de Chauveron gjort alla rollfigurerna till papperstunna klichéer.
"Bröllopskaos" är bara dum, inte ens roligt dum.