Jag tillhör dem som girigt kastar mig över och slukar varje bok signerad Elizabeth George. Jag gillar hennes mix av socialrealism, kriminalitet, mild samhällskritik och ren underhållning. Jag är genuint engagerad i både Thomas Lynleys och Barbara Havers med- och motgångar.
Det är alltså med stor förväntan jag ger mig i kast med den senaste boken som bär hennes namn, ”Av två onda ting”. George fungerar här som redaktör för 24 noveller, skrivna av lika många kvinnliga författare. De har fått i uppdrag att skriva texter som kretsar kring två dödssynder, vällust och girighet. Det känns ju föga originellt – är inte just vällust och girighet utgångspunkten i lejonparten av deckare, vid sidan av hämnd? Det är lite som att be en knippe författare skriva romantiska noveller med utgångspunkt i ”kärlek med förhinder”. Knappast nyskapande.
George bidrar själv med en text, ”Begäret efter Jenny, den uppochnervända” som mycket riktigt frossar i både vällust och girighet (och de vällustiga och giriga blir bestraffade som sig bör). Det är en blek berättelse som saknar de ingredienser jag annars uppskattar hos George – den starkt samtida känslan, skildringen av det engelska klassamhället. Georges egen text är alltså inte den största behållningen i samlingen.
Istället fastnar jag för den genuint ruskiga ”Mejlmannen” av Kristine Kathryn Rusch, Gillian Linscotts förvecklingsdrama ”Så det räcker över vintern”, den finurliga ”Guldfeber” av Dana Stabenow och Wendy Hornsbys märkliga berättelse om Jack Londons död, ”Violinisten”. Fem av novellerna är skrivna av hittills opublicerade författare som håller genomgående hög kvalitet, exempelvis ”Den skenande kamelen” av Barbara Fryer.
Som alltid med antologier är det en smula ojämnt, men höjdpunkterna är fler än bottennappen. Det är underhållande utan att ställa några större krav på läsaren – själv har jag haft ”Av två onda ting” som ledsagare genom årtiondets värsta influensa och lyckats hantera både intrigerna och spänningen trots febertoppar (en del av texterna har nog vunnit på att läsas i feberdimma). Antologin fungerar dessutom som en fin introduktion till nya kriminella bekantskaper. För den som, i likhet med mig, har ledsnat på mord på Gotland, i Linköping och Fjällbacka erbjudes här rikliga alternativ.