Det blir fint främmande idag, på första maj. S-ordförande Stefan Löfven talar klockan 11 i Lund och sedan klockan 15 i Malmö, Folkets Park.
Det kunde vara alldeles självklart att ordföranden förstamajtalar i Socialdemokraternas starkaste storstadsfäste. I ett Malmö som under Ilmar Reepalu drivit en näringslivsvänlig politik, i Löfvens anda, men nu står inför ett maktskifte som också riskerar att bli ett steg åt vänster. Eller två. Vilken plats kunde vara lämpligare, denna arbetarnas högtidsdag?
”Nästan vilken annan plats som helst”, konstaterade Svenska Dagbladets politiske kommentator Göran Eriksson nyligen (25.4), under Omar Mustafa-affären.
Han har en poäng – om syftet med förstamajtalet är att det ska vara okomplicerat och trevligt. A walk in the park.
För precis som Eriksson skriver så måste Löfven vara ”politisk akrobat” om han ska kunna undvika de ämnen som Mustafaaffären aktualiserade. Och som är ständigt aktuella här i Malmö:
Antimsemitism.
Islamofobi.
Och som den tidigare socialdemokraten Omar Mustafa sade på den presskonferens där han försökte bringa klarhet i vad som hände de där veckorna då han kom och gick i partistyrelsen och S gick ner sig i värderingskvicksanden, så vill Löfven ”hellre prata om jobb”.
Jobben är viktiga, självklart ska Stefan Löfven tala om jobb en dag som denna.
Men Malmö är en stad med judar som känner sig hotade och en antisemitism som tycks svår att rå på. Och en stad med en stor muslimsk befolkning. Här går det inte att inte låtsas om antisemitismen och islamofobin.
Vill Löfven vara riktigt angelägen idag så ska han tala om jobben, men inte nöja sig med det.
Utan ta plats i Malmö, på riktigt, och tala om jämlikhet och tolerans så att det hörs i hela stan.