FRÅGA: 1. Jag har länge gått och undrat över uttrycket halvdan i betydelsen inte tillräckligt bra, dålig, måndagsexemplar etc. Är det ett uppsvenskt uttryck som uttrycker nedvärderande av något som är halvt danskt till exempel Skåne? Eller är det egentligen danskt i betydelsen att det inte duger, för att det inte är hundra procent danskt? Förr kallades ju de västnordiska språken alla tillsammans för dansk tunga etc. Har de andra nordiska språken ett motsvarande ord som halvdan?
2. Jag undrar även över användningen och spridningen av ordet däka som förekommer ibland runt Möre i Småland, då i betydelsen ung kvinna, flicka, brud. Är det lokal dialekt eller är det egentligen spritt över större delar av landet, men numera bara omodernt? Slang byts ju ut snabbt. Har nog aldrig hört någon under 60 i Kalmartrakten använda det ordet på ett avslappnat sätt.
Björn
SVAR: 1. Halvdan ’medelmåttig, hafsig’ är ett sydsvenskt dialektord, med grundbetydelsen ’halvfärdig; gjord till hälften’, som också används i övriga delar av landet. Senare leden -dan är från början en lågtysk böjningsform (perfektparticip) av verbet don ’göra’. Också i hurdan och sådan ingår samma dan ’beskaffad, funtad’. Halvdan kan sägas vara etymologiskt identiskt med engelska half-done ’icke fullbordad, oavslutad’.
Som eget ord används dan också bland annat i betydelsen ’som är på ett visst, dåligt sätt’. De andra nordiska språken har ingen direkt motsvarighet till halvdan.
2. Däka ’flicka, jänta, tös, piga’ förtecknades i de första sex upplagorna av ”Svenska Akademiens ordlista”, med beteckningen ”landskapsmål”, och togs bort i sjunde upplagan år 1900. Det är ett gammalt ord som har använts i olika syd- och västsvenska dialekter (bland annat Blekinge, Småland, Öland, Halland och Västergötland). I åtskilliga av Vilhelm Mobergs romaner dyker ordet upp. Det finns också i isländskan: dækja betyder ’liderlig, lösaktig kvinna’.
FRÅGA: Min svärmor sade ofta ”det här får gå till Budda” när det inte var lönt att spara på middagsrester. Min fru använder samma uttryck, och nu har hon ”exporterat” uttrycket till en av våra svärdöttrar, som är genuin stockholmare. Var kommer detta uttryck ifrån?
Bengt
SVAR: Jag skickade frågan vidare till Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, och arkivchefen Carl-Erik Lundbladh säger att det kanske inte alls är frågan om personen Buddha utan i stället ordet butta ’(slask)spann’, uttalat så att det kunde missförstås för Buddha.
FRÅGA: För ett tag sedan, under påsken, mötte jag i Lundagård ett sällskap unga kvinnor som jag först trodde kunde vara i färd med att fira påsk. De verkade nämligen utstyrda som sådana ”påskkärringar”, som små flickor åtminstone förr i tiden brukade måla sig och klä ut sig till. Och så hade de banderoller med texten ”Hen partaj”. Eftersom flickorna uppenbarligen var ”enkönade”, så frågade jag en av dem om de firade höns-fest, på vilket jag fick det fnissiga svaret att de firade möhippa. Med tanke på att en hena enligt modern genusbeteckning kan vara både man och kvinna: hur kan det komma sig att en hena även kan beteckna jungfru eller ungmö?
Bo Söderquist
SVAR: I ”Hen partaj” ingår sannolikt inte något substantiv hena,utan man kan se det som en försvenskning av engelskans hen-party, möjligen med en blinkning åt debatten kring det ganska nybildade svenska pronomenet hen ’han, hon, den’.
Det engelska hen-party, som i en ordbok från 1980-talet förklaras med ”fruntimmersbjudning”, betyder ’tjejfest; möhippa’. Från början betecknade det här 1800-talsordet en (te-, kaffe)bjudning med enbart kvinnliga deltagare. Det är ett motstycke till det maskulina stag party ’herrbjudning, killfest’; stag betyder ’hjorthanne’.