Fråga: Jag har för åtta år sedan planterat tre pelarblodbokar (Fagus sylvatica ’Dawyck Purple’) invid österväggen på vår större vitputsade tegelvilla i Åkarp. På vårarna har vi ibland sett övergående vit beläggning på nya blad, men annars har de varit friska och vuxit till nu kanske fem meter. I veckans måttliga blåst fann vi plötsligt att en av blodbokarna gått av i den decimetertjocka stammen strax ovan markplanet, med en konstig tvärsnittsyta, trots helt friskt bladverk. Vad har hänt?
Gunnar Juliusson
Svar: När jag ser på bilderna av det fallna trädet syns det att skadan har funnits sedan tidigare. Den börjar där den nedersta grenen vuxit ut från stammen. Förändring i barken tyder på detta. Den ligger nästan kloss intill huvudstammen vilket har gjort att den har en alldeles för spetsig grenvinkel där det blivit invuxen bark mellan stam och gren. I och med detta saknas det man kallar grenkrage – en lite uppsvälld skyddszon som bildas runt den nya grenen där den växer ut. Grenkragen kan vara mer eller mindre synlig beroende på trädslag och ålder.
Pelarformiga träd har naturligt spetsigare grenvinklar men det är när spetsvinkeln får invuxen bark som skador kan ske. Vid underhållsbeskärning avlägsnas en sådan gren så tidigt som möjligt för att undvika eventuella skador i framtiden. Vid beskärning av grenar ska snittet göras precis utanför grenkragen för bästa möjliga övervallning av sårytan.
På din pelarbok har troligtvis en liten fläkskada skett vid nedersta grenen så att röta bildats och denna har fortsatt nedåt i stammen där barken också angripits och spruckit upp (kan också ske vid köldskador) och ytterligare öppnat upp för svampangrepp. När rötan nått ner till förädlingsstället har trädet varit så försvagat att det därför föll. Pelarboken är förädlad på roten till helt vanlig bok, som framgår av det latinska namnet i din fråga.
Göran Johansson, trädgårdsförman