Jazzföreningen Hot House förlorade i år sin festivalplats vid Södertull och valde att avstå helt från festivalen. En ström av arga insändare kom in i Sydsvenskan.
Nu försvarar swingtältet ensamt jazzens färger på festivalen, men där behåller Malmö Jazzhouse sin stil och lyfter till exempel inte in något av den äldre, New Orleans-rotade jazzen som Hot House odlar. Menyn består av swing, storband, bebop och utstickare mot gospel och blues.
Mitt på söndagseftermiddagen var det ren rockfärgad blues som gällde. Kirsebergs stolthet Ingrid Savbrant hade gott folkligt stöd i det fullsatta tältet när hon släppte loss sin stora rivjärnsröst i en rad bluesklassiker och även eget material. Savbrant kan och har ett ledigt förhållande till sina låtar och det bäddar för livfulla tolkningar med gott om övertygande improvisation och wailande. Högröstat bluesshoutande dominerade stort och jag skulle gärna också ha hört henne verkligen finsnickra i lågmält läge.
Inspirerande och gedigen blues, med ett tungt band som ofta rullade fram med ett slags kontrollerat baksug, en tydlig proffsmarkering. Nyanserat spel, intensiteten och energin vreds hela tiden upp eller ned. Mats Helmer Andersson fortsätter att vara en av landsändans vassaste och mest hörvärda gitarrister.
En annan välkänd lokal profil är Sir Jay (Åsling), sångaren/gitarristen som i tältet skulle ha haft sällskap av den norske keyboardmatadoren Kjell Tore Nordli. Nordli fick förhinder och den drivne altsaxofonisten Thomas Trulsson hade snabbinkallats. Det vilade alltså lite av jamkänsla över konserten, vissa låtstarter kärvade, men med ett sväng garanterat av basisten Johnny Åman och trumslagaren P-A Tollbom blev spelningen givande ändå. Genom standardlåtar och Charlie Parker-nummer var det också kul att höra den väldrillande pianisten Sven-Erik Lundeqvist.