I början av året skrev jag en krönika som handlade om hur min familj blev utsatt för ett obehagligt angrepp i våra kvarter. En kille hade rest sig upp på en restaurang och viftat med sitt finger.
– Vet du inte att det du gör är förbjudet i vårt land!?
Jag förstod inte vad han pratade om.
– Det du håller på med är äckligt!
Det visade sig att han trodde att jag var pedofil eftersom min dotter satt i mitt knä. För att nå denna slutsats hade han gjort min fru till hora eftersom hon är svart och jag hade blivit sexturist eftersom jag är vit och utlänning. Vår dotter hade blivit horans barn som skulle hyras ut till en utlänning. Vi blev så berörda av fördomarna att vi polisanmälde honom och att jag skrev om upplevelserna i krönikan ”Träffad av pedofilskräcken”.
Sällan har jag fått en sådan respons. Andra par, som också är gifta över hudfärgernas gränser, berättade liknande berättelser. En italiensk pappa hade blivit häktad i Fortaleza i nordöstra Brasilien för att han hade badat tillsammans med sin tonårsdotter i hotellpoolen. Hotellgästerna trodde att han var en sexturist och hade tipsat polisen. Andra hade råkat ut för liknade historier i England, Kanada och Sverige.
Flera har också hört av sig och undrat hur det har gått. Fick polisen fast paret? Blev det en rättegång? Är han portad från restaurangen? Jag har svarat att det brasilianska rättsväsendet är väldigt långsamt och att det lär ta tid innan fallet kommer upp. Men för några veckor sedan kom en kallelse från åklagaren.
Jag och min fru blev glada att de tagit ärendet på allvar och gick till domstolen. I väntrummet hörde vi hur det skreks inifrån rättssalen. En kille hade blivit biten av sin grannes hund och bettet hade slitit av en nerv i vaden som gjort honom handikappad. Eftersom sjukförsäkringen inte täcker inkomstbortfall i Brasilien ville killen ha ersättning för skadan. Hundägaren vägrade. Han hade med sig en advokat som vände på ansvaret och ville göra offret till gärningsman. Jag blev orolig. Vi har ingen advokat. Hur kommer vårt fall dömas?
Det enda bevis vi har är en videofilm som jag spelade in, där jag ber killen att upprepa sina anklagelser. Han svarade med att hånle och ifrågasätta om min fru verkligen var min fru. När jag undrade om han var galen svarade hans tjej.
– Nä du, det är inte vi som är galna!
Vi visade videon för åklagaren som svarade att det enda den duger till är att bevisa förtal. Den håller inte för att bevisa brott mot diskrimineringslagen.
– Jag råder er till att anlita en advokat, sa åklagaren.
Jag och min fru tittade på varandra. Ska vi driva fallet vidare eller kommer det bara att skapa oss mer huvudbry?
Nyligen såg jag om videon där paret gör sig roliga över mig när jag förklarar att det är min fru de talar om. Den ilskan som väcks i mig då skulle kunna göra mig till mördare. Jag vet inte om det är särskilt klokt att driva fallet vidare. Om jag träffar paret i rätten och de har med sig en advokat som försöker vända på ansvaret vet jag inte vad jag skulle kunna ta mig till.