Fråga: I Boel Gerells recension av ”Lilla döden hälsar på” (Kultursidorna 11/10) på Unga teatern kan läsaren få intrycket att Operaverkstan är en ny företeelse i Malmös kulturliv. Så är inte fallet. Operaverkstan är Malmö operas laboratorium. Sedan 2002 har vi i enlighet med vårt uppdrag spelat för små barn, stora barn och vuxna barn, både i Malmö och på turné.
Den laborativa delen har ända sedan starten varit en viktig del i vår verksamhet. Det har handlat om att utmana såväl konstformen som rummet vi spelar i. Vi har löst upp gränsen mellan scen och publik, som i ”PS. Jag kommer snart hem”. Vi har låtit lokala konstnärer skriva libretto och musik baserade på utomeuropeiska berättelser, som i ”Tusen och en natt”. Vi har satt upp helt nya verk, vi har givit nyskrivna operor en andra chans, vi har återupptäckt och gjutit nytt liv i gamla stycken och vi har omtolkat klassikerna.
Men Operaverkstan är inte bara en plats man kommer till och upplever en föreställning på. Vi arbetar aktivt i skolorna för att förbereda vår publik, så att den konstnärliga upplevelsen blir så bra som möjligt. Under 2013 spelade vi inte mindre än 80 föreställningar av ”Andrejs längtan” i huset och på turné. I samband med det gjorde vi 102 förbesök i klassrum runt om i Skåne.
Operaverkstan har i över ett decennium gjort omkring tre produktioner per år. De har varit gamla eller nya verk, utförda som traditionella eller nyskapande uppsättningar, tänkta för små eller stora människor. Operaverkstan är inte nybildad, det laborativa uppdraget är inte sent påkommet och barnen ingen ny publik för oss.
Det vore tråkigt om någon trodde något annat.
Vi på Operaverkstan, Malmö operaSvar: Jag beklagar om någon som läser recensionen får intrycket att Operaverkstan är en ny företeelse inom Malmös kulturliv. Vad jag ville poängtera var att Operaverkstan denna säsong på allvar vill lyfta fram scenens roll som laboratorium för utprövandet av ny scenkonst. Eller som man själva formulerar saken:
”Operachef Bengt Hall har utnämnt Operaverkstan till Malmö operas laboratorium. Vi reserverar nästa säsong helt och hållet till workshops och laborationer.”
Att Operaverkstan framgångsrikt iscensatt scenkonst för barn och unga i många år är jag och många med mig väl medvetna om. Som ledamot av Thaliajuryn var jag exempelvis delaktig i att ge scenens konstnärliga ledare Maria Sundqvist 2007 års statyett för uppsättningen ”Dollys Beauty Shop”. Så sent som för några veckor sedan recenserade jag berömmande höstens samarbete med gruppen Six Drummers.
Detta hindrar inte att ett stort ansvar för regionens utbud av scenkonst för barn och unga vilat och fortfarande vilar på de fria grupperna. Men om Operaverkstan uppfattat sin verksamhet förringad och orättvist åsidosatt på något sätt i min text är det förstås beklagligt.