Iradioprogrammet Obs i P1 i onsdags diskuterades problemet med sjunkande läsförmåga: möjliga orsaker, befarade konsekvenser och åtgärder för att bryta trenden. Programmet fortsatte i spåren av den uppmärksammade konferensen Readme i Lund nyligen.
Svenska grundskoleelever har problem att läsa och att förstå vad de läser – de senaste Pisaresultaten visar på en drastisk försämring av läs- och skrivförmågan – och i den vuxna befolkningen minskar läsandet. Hur få barn att lära sig läsa på djupet och fler vuxna att läsa?
Samma dag som Obs sänds kommer räckviddsrapporten Orvesto Konsument med svart på vitt om ändrade medievanor: den tryckta dagspressen fortsätter att tappa läsare och det rejält. På ett år har Sydsvenskan förlorat var femte läsare av den tryckta tidningen.
Sjunkande läsförmåga, minskat läsande och färre läsare av tryckta dagstidningar är delar i en större scenförändring av komplex art. Man måste fundera över samband. Digitala kanaler och ny teknik påverkar mediekonsumtion och läsning, men förändringar i umgänge, undervisning och hantering av läsverktyg påverkar möjligen själva läsförmågan. Att lära sig läsa är inget ensamarbete. Ett barn som får lyssna till en text som läses, följa med i bokstäverna och tala med en vuxen om orden får en fantastisk grund för att lära sig läsa. Högläsning jämnar vägen till barnets ensamläsning – och framtida tidningsläsning oberoende av kanal.
Mellan Obs och Orvesto uppdaterar jag Sydsvenskans skrivråd och -regler. I år är det dags för den fjortonde upplagan av de råd som min värderade företrädare Bo Bergman författade och som jag har gjort tillägg och förändringar i under åren. Det längsta avsnittet är fortfarande ”Stor eller liten bokstav?”.
Frågor om versal eller gemen begynnelsebokstav kan tyckas vara Sydsvenskans minsta problem just nu. Tvärtom. Att hålla ordning och reda i den språkliga verktygslådan är språkvårdsarbete av vikt när såväl redaktioner som marknads- och försäljningsavdelningar bantas och de medarbetare som blir kvar tilldelas fler arbetsuppgifter. All tid som en skribent slipper att lägga på funderingar om versaler eller gemener, hopskrivet eller särskrivet, engelska eller svenska, rätt skiljetecken, preposition eller böjning är tid som kommer läsaren till godo i form av ökad läsbarhet och tydligare innehåll. Det är tid som skribenten kan lägga på faktakontroll, reflektion, komposition, presentation, ingresser, bildtexter och rubriker. Puts.
Tiden behövs: Dagens Sydsvenskan förmedlar nyheter i flera samverkande kanaler. Det finns ingen strikt gräns mellan tidningen som tryckt medium eller e-tidning och tidningen i webb- eller mobilversion, men eftersom läsningen i kanalerna sker på olika sätt måste text och bild anpassas till formatet. Drivna webbredaktörer vet allt om digital anpassning, men på sikt måste varje skribent bli sin egen webbredaktör. Det ingår i mediebranschens krav på multikompetens.
I en värld av jonglörer behövs omsorgen om detaljerna. Jag stärks i min övertygelse när jag i Sydsvenskan ser rubriken ”Superfängelser får ok av rätten” och sammansättningen ”Harry Potterböckerna” i en artikel om flickor som gillar att läsa. De två felskrivningarna är oskyldiga plumpar i jämförelse med Medievärldens tilltag samma dag att kalla läsare av tryckta tidningar för ”printläsare”.
En avgörande detalj är omsorgen om orden.