Mycket med det jordiska när dibarn ska ammas

FRÅGA: Har förgäves letat i åtskilliga citatböcker och uppslagsböcker efter upplysningar om frasen ”Det är mycket med det jordiska”. Vad vet du om denna?

SVAR: Frasen Det är mycket med det jordiska fick stor spridning sedan Gerda Antti 1987 gett ut en roman med den titeln. Men det är inte Antti som har myntat uttrycket; det är mycket äldre. Det första skriftliga belägg jag har kunnat hitta är från journalisten Ester Blenda Nordströms bok Amerikanskt från 1923: ”Det är så mycket med det jordiska, och rätt vad det är, så kommer det något emellan, som man aldrig beräknat.”

I sina romaner nämnde Sven Delblanc uttrycket ett par gånger och kallade det ”en meningslös fras” och ”en from suck”. Han räknade upp det tillsammans med andra fraser såsom Som sagt var och Jomen, så är det nog.

Det är mycket med det jordiska sägs bland annat när man tycker att tillvaron är komplicerad och krävande eller när livet mal på.

Det finns längre varianter: Det är mycket med det jordiska, men det är [oändligt] mycket mer med det himmelska och mest med det kyrkliga eller Det är mycket med det jordiska, vad ska det då inte vara med det himmelska.

Andra liknande gamla slitna fraser är Det är mycket med det elektriska (ibland med tillägget sa bonden när hans gård anknöts till elnätet) och Det är mycket med det tekniska.

FRÅGA: Dotterdottern tittar gärna på en pedagogisk tv-serie som heter ”Dora utforskaren”. I ett avsnitt räddar Dora en veckelbjörn. Det ordet känner varken barnbarnet eller jag till. Vad är det för ett ord?

SVAR: Veckelbjörn är känt i svenskan sedan slutet av 1800-talet. Det är en översättning av den här mellanamerikanska björnens tyska namn: Wickelbär. På svenska har djuret också kallats honungsbjörn och gripsvansbjörn.

Björnens namn syftar på att dess långa, korthårade gripsvans ofta är lite hopvecklad, hoprullad – jämför det nederländska namnet rolstaartbeer ordagrant ’rullsvansbjörn’ – och på att djuret när det ska vila eller sova vecklar, rullar ihop kroppen.

FRÅGA: Hur kan det komma sig att ordet ”katarakt” betyder både ”vattenfall” och ”grå starr”? Är det ett och samma ord?

SVAR: Det grekisk-latinska grundordet cataracta betyder inte bara ’vattenfall’ utan också ’fäll-, portgaller, dammlucka’. Det är bildat till ett grekiskt verb som betyder ’falla, störta ner’.

Att ordet senare fick den medicinska betydelsen ’grå starr’ – tilltagande grumling av ögonlinsen – beror antagligen på att starren har liknats vid ett galler, hinder, slöja för synförmågan.

Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien, 2009, anser istället att betydelsen kommer av ”en äldre tes, att starr var en vätskeutgjutning”.

FRÅGA: I Sydsvenskan den 23 juni talades det om den fem månader gamla Doris som ammar. Det är ju hennes mor, som ammar. Hon, Doris, ammas av modern. Eller hon diar, som det lilla dibarn hon är.

Helt absurt! Det är inte värdigt Sydsvenskan att så illa handskas med språket.

SVAR: Amma innebär ’ge di, låta spädbarn suga bröstmjölk’ och ammas ’ges di, bröstfödas’: barnet ammades i sex månader. Men steget från ’låta spädbarn suga bröstmjölk’ till ’suga bröstmjölk’ är ganska litet i den här nära relationen. Då är det inte konstigt att många börjat säga att barnet ammar; barnet får en mer aktiv roll om det ammar i stället för ammas.

Samma språkbruk är känt från norskan och danskan. Engelska suckle och nurse kan användas om både barn och mor, och det latinska lactare och spanska lactar kan betyda såväl ’ge’ som ’få bröstmjölk’.

Också läsarens ordval, diar, betyder både ’låta någon suga mjölk’ och ’suga mjölk’: tigermamman diar sin unge och tigerungen diar sin mamma.

Exemplen är hämtade ur konstruktions- och frasordboken Svenskt språkbruk.